Liggcykel för långfärd
Efter en fråga på SHPV:s hemsida om val av liggcykel för långfärdscykling skrev jag detta svar:
Satsa på en cykel som är bekväm, klarar mycket packning och har bra packlösning samt klarar att monteras isär för transport på flyg eller ev tåg.
Jag tar nedan upp några punkter i generella ordalag. Vilken typ av liggcykel man sedan väljer vid långfärdscykling med packning beror mycket var man skall cykla, hur, om man skall transportera cykeln någon av sträckan (för att inte alltid börja och avsluta resan hemma), vad man prioriterar (fart, bekvämlighet, packvolym osv)...
FJÄDRING
Helst effektiv(!) fjädring både fram och bak, speciellt om cykeln har mindre hjul och/eller du kör med högtrycksdäck. Väghållningen och komforten ökar samt hjul och cykeldelar håller längre.
På en liggcykel flyttar man inte kroppen i höjdledd då man cyklar som man gör på en upprätt cykel vilket man bör utnyttja genom att köra dämpat, helst ganska mjukt satt (generellt 1/3 av totala slaglängden då man sitter på cykeln).
Fjädringen bör vara justerbar, speciellt bak så man kan kompensera då man packar cykeln.
STOL
Stolen är viktigast på en liggcykel vid långfärdscykling och då gäller det att hitta en som passar DIN kropp. Hård stol eller meshsits är en smaksak men det är större chans att en meshsits känns bekväm under längre cyklingar.
Stolen bör helst vara ventillerad och man bör kunna ändra stolslutningen, kanske mellan 30-45 grader från horisontalplanet. Bäst är det förståss om man enkellt kan justera så att man anpassa stolslutningen efter situationen och sitta mer upprätt i städer och uppförsbackar och mer tillbakalutat under längre raksträckor och då det blåser motvind.
SITTHÖJD
Satsa inte på något allt för lågt, inte heller allt för högt om du inte har väldigt långa ben. 50-60cm sitthöjd är en ganska bra kompromiss om man vill få bra överblick, kunna synas någorlunda men inte få allt för svårt att nå marken.
VEVPARTIHÖJD
Trampornas höjd kontra stolen påverkas till en del av stolslutningen då väldigt tillbakalutat bör kombineras med hög tramhöjd och tvärt om. 5-20cm ovanför är en ganska lagom kompromiss, där allt för låg tramphöjd ger sämre muskelutnyttjande och sämre luftmotstånd medan allt för hög tramphöjd ger sämre översikt, och risk för problem för blodet att hitta sig till fötterna samt kan upplevas att man cyklar i en konstant uppförsbacke.
USS/ASS
Högt eller lågt styre är en smaksak samt styrs av liggcykeltypen.
För många är USS bekvämare under längre turer och ger bättre överblick, men risk finns att styrningen helt fallerar om cykeln tippar vilket kan vara en katastrof under touringcykling.
ASS ger generellt bättre luftmotstånd, är oftast en enklare konstruktion, och det är ofta enklare att hänga på mycket på styret (som dock kan begränsa sikten ytterligare)
Personligen föredrar jag USS pga bekvämligheten och överblickbarheten.
HJULSTORLEK
Nästan alla liggcyklar har liten hjulstorlek fram, där 20 tum/405mm dvs BMX-storlek oftast är bäst kompromiss och en storlek där det finns någorlunda utbud av högkvalitativa däck fälgar osv. Liggcyklar med stort framhjul blir ofta antingen för höga eller får mer komplicerad kedjeföring.
Bak har liggcyklar oftast 20" (405mm), 26" (559mm)/MTB eller 28" (622mm)/racer. De större hjulen ger bättre komfort, bättre rullmotstånd, i synnerlighet om vägen är ojämn, ger bättre centrifugalkraft, möjlighet att utnyttja vanliga kedjedrev fram från MTB eller racercyklar och ger bättre utbud av högkvalitativa däck, fälgar osv.
Mindre bakhjul (20") ger lägre sitthöjd ofta enklare kedjeföring, en smidigare lättare cykel och möjlighet till samma storlek fram och bak vilket medför att man inte behöver ha med sig dubletter av slangar och ev däck.
20" bak vid långfärdscykling bör alltid kombineras med effektiv bakfjädring!
Personligen tror jag den bästa kompromissen för en långfärdsliggcykel är 20" fram och 26 eller 28" bak.
SWB/LWB
Tidigare var cyklar med lång hjulbas vanligast, speciellt som långfärdscyklar men numera har de med kort hjulbas dvs där verpartiet sitter framför tramporna nästan helt tagit över. SWB ger en smidigare cykel med bättre svängradie, går att packa bra med dubbelpakethållare eller bakkåpa utan att vikten framhjulet blir allt för liten, är mer transportabel, och oftast lättare än LWB.
Enl mig bör en långfärdsliggcykel vara en SWB.
TRIKE
Ovan har utgått från tvåhjulta liggcyklar men trehjulta s.k. trikes börjar bli vanligare, kanske speciellt vid tyngre expeditionscykling där trikens packmöjlighet och stabilitet ger stora fördelar.
Det finns två generella typer:
* Tadpole - två hjul fram ett hjul bak, drivning på bahjulet, styr med framhjulen likt på en bil. En tadpole måste vara låg för att inte riskera välta i svängar, generellt maximalt 30cm sitthöjd (beror även på bredden/spårvidden). Hjulen är oftast 20" fram (förekommer 16" och 18") och 20" eller 26" bak. 20" både fram och bak börjar bli vanligast då mindre hjul bak generellt ger bättre egenskaper på en tadpole. Tadpoletrikar kan ofta monteras isär till ett platt paket vilket är bra vid transport, har ofta mycket bra svängradie, är mycket stabila och packvänliga och är därmed enligt många den ultimata långfärdsliggcykeln. Den stora nackdelen vid touringcykling verkar dock vara den låga sitthöjden som främst ger dålig överblick.
* Delta - två hjul bak, ett hjul fram, drivning på ett ellet två av hjulen bak, styrning på framhjulet, ofta LWB. Denna konstruktion är numera ovanligare än tadpole men ger möjlighet till högre sitthöjd (och därmed bättre överblick), bra peckvolym direkt över bakhjulen men dålig svängradie pga den långa hjulbasen och ibland krav att man placerar en del av bagaget på lowriders på framgaffeln för att öka tyngden fram och ge mer vilsam styrning och bättre vägegenskaper.
En deltatrike har generellt inte bättre luftmotstånd än en vanlig upprätt cykel, är svår att transprortera men är enl vissa pga stabiliteten, packvilligheten över bakhjulen i kombination med en någorlunda hög sitthöjd (40-60cm) mycket bra touringliggcyklar.
PACKLÖSNING
På en liggcykel vid touringbruk finns flera alternativ för hur bagaget skall tas med:
* Pakethållare för dubbla par cykelväskor vilket ger låg tyngdpunkt men högt luftmotstånd (frontytan ökas kraftigt)
* Specialväskor, ofta av "banantyp" som hänger under stolen, vilka ger bättre luftmotstånd, ofta bra packvolym men kanske något opraktisk packning och urlastning. Kostnaden för dessa är liknande den för dubbla par högkvalitativa cykelväskor.
* Cykelväskor både fram och bak, dvs lowriders på framgaffeln vilket är ett bra alternativ för LWB:n för att ge bättre tyngd på framhjulet och därmed bättre vägegenskaper och mindre risk för att cykeln stegrar. På en SWB är detta montage generellt antingen omöjligt eller opraktiskt.
* Hård bakkåpa/packlåda formad som en trekant eller baksidan på en vinge, fäst direkt bakom stolen vilken reducerar vindvirvlarna bakom cyklisten och därmed reducerar luftmotståndet kraftigt. Bakkåpor för touringbruk erbjuder 50-100l packvolym oftast helt vattentätt och låsbart till en vikt som ibland är lägre än vad pakethållare och cykelväskor hade vägt. Bakkåpan bör vara enkellt avtagbar, kanske tillsammans med stolen då paketet kan användas som solstol utanför tältet på kvällen. Bakkåpor är ofta känsligare vid transport än traditionella cykelväskor har "konstiga propotioner" som inte alltid accepteras vid transport på flyg och liknande, och ger begränsad möjlighet att uttöka packningen men är annars enl mig den ultimata packlösningen vid vanlig semestercykling (kanske inte expeditionscykling som kräver mer bagage). En bra utformad bakkåpa kan i extremfall ge halva luftmotståndet jämfört med packningslösning med dubbla cykelväskor där de nedre är lågt placerade och den lätta delen bagaget högt placerat ovanpå pakethållaren. Det ger därmed nästan 50% högre cykelhastighet vid samma snträngning på rak väg och därmed roligare och enklare touringcykling!
* Cykelvagn (en eller tvåhjulta) erbjuder bra packvolym och möjlighet att bäre med stor vikt men kan ge en käsla av att man släpar nånting efter sig (vilket man ju gör), en mindre kvick cykel, mer skrymmande känsla. Tillför också en del luft- och rullmotstånd. Största problemet med cykelvagnar verkar dock vara vid transprt tex på flyg där de inte alltid accepteras.
Cyeklvagnen bör vara enhjulta med så låg vikt som möjligt och helst något ihopfällbar.
Punkterna ovan är baserad på mina erfarenheter och observationer. Jag kan inte uttala mig om specifika fabrikstillverkade liggcykelmodeller då jag inte har testat dessa vid touringbruk.
Själv har cyklat på sju cykelsemestrar i Europa, fyra på upprätta cyklar, tre på liggcyklar. Liggcyklarna jag har använt har jag designat, konstruerat och byggt själva:
* En fulldämpad traditionell SWB, USS i rostfritt stål utrustad med pakethållare för dubbla par cykelväskor, och hjulstorlekarna 20" fram och 26"
bak: URO3
* En fulldämpad lite mer udda SWB, USS i kolfiber/epoxy-komposit utrustad med en låsbar bakkåpa på ca 60l i kolfiber/epoxy-sandwich-komposit, och hjulstorlekarna: 28" både fram och bak (racerdäck):
URO4