Tillsatsmaterial, fyllmedel

Genom att blanda i olika tillsatser i en lamineringshärdplast kan man ändra plastens egenskaper och utseende. Tillsatsmaterialet kan antingen vara aktivt och tex ändra plastens härdningsförlopp eller elasticitet i härdat tillstånd eller vara passivt varvid molekylerna i plasten ej påverkas vid inblandning.

 

Att utnyttja aktiva tillsatsmaterial vid lamineringssammanhang, utöver nödvändig härdare och accelerator är ovanligt då detta kräver relativt stor kunskap för att ge ett bra resultat. Däremot är det vanligt att blanda i olika former av passiva tillsatsmaterial för att anpassa lamineringsplasten efter de aktuella kraven.

Fyllmedel för härdplaster, främst epoxi. Från vänster till höger: mikroballonger (brun), mikroballonger (vit), limpulver (cellulosapulver), tixtroppulver (kiseloxid)

 

De vanligaste förekommande passiva tillsatsmaterialen för lamineringsplast är dessa:

 

Inblandning:

Generellt skall passiva tillsatsmaterial blandas in i hartsen efter att den har blandats med härdaren då den högre viskositeten tillsatsmaterialet kan ge upphov till annars ökar risken för dålig blandning mellan bas och härdare.

Mängden tillsatsmaterial anpassas efter situationen – en hög inblandning av tex fyllmedel då hög viskositet krävs, hög inblandning av pigment då en kraftig infärgning krävs osv.

Allt för hög inblandning av fyllmedel vid limning kan dock ge risk för att viskositeten blir så hög att plasten inte i tillräcklig omfattning tillåts väta de ytor som skall limmas.

Generellt bör fyllmedel inte blandas i harts vid laminering av fibrer (utöver tixotroppulver då detta krävs) då vätningen av fibrerna försämras, något som kan försvåra laminering och påverka laminatets hållfasthet negativt. Eventuell viss inblandning av pigment eller UV-skydd påverkar dock normalt inte laminat.

 

 

TILL STARTSIDAN!